Jag och mamma diskuterade över en sen lunch om mitt problem med killar.. (Ha ha, dagens i-landproblem :P) Alla fall, kan det vara så att jag sparar honom till senare, för att jag vet att han är en toppenkille? Men grejen är att det kan vara för sent. Jag har säkert tänkt i hemlighet att jag tar honom sen, för det finns andra att utforska. Och att jag kan kanske slå mig till ro med honom om några år. Men tanken slog mig nu vid matbordet, att tänkt om det är försent då? Och mamma sa en klok sak i stil med "Det är nu du ska vara lycklig, så varför vänta?"  Ja, varför väntar jag egentligen? Vi har skit kul ihop, vi har det bra på alla sett och vis.

Go and get him girl.