Nu insåg jag att jag ska sova själv, jag ska bo själv, i detta stora huset. Jag fick en klump i magen, nästan lite tårögd. Men jag ska klara det, jag har sovit ensam förr. Men inte här hemma, det är nåt som säger mig att det alltid ska vara någon här. Men det är här inte, mamma och pontus har flyttat. Nu är det bara jag och hundarna. Visst, pappa kommer hem på fredag, men det är inte nu.
Jag klarar detta, om jag nu skulle gråta en skvätt så får jag väl göra det. Jag är ju inte mer än människa :)