Jag vaknade prick klockan åtta och var helt säkert på att klockan var elva och jag hade försovit mig. Seriöst, jag var nära på att gråta (!) Jag hade verkligen den känslan i magen, jag var nära på att ringa chefen. Jag stirrade på klockan i två minuter och försökte inse för mig själv att klockan är faktiskt bara åtta och jag ska inte upp än.

Jag har haft jätte konstiga drömmar inatt, bara ångest-drömmar. Inte läskiga drömmar, men drömmar man helst inte vara med i.
Nu ska jag fixa håret, sen ska jag köra till jobbet.