Jag fick en kommentar här på bloggen från Stamningförbundet, dom ville fråga om de fick nämna mig och min blogg i nästa nummer av deras tidning. Vet ni hur glad jag blev? Detta är verkligen underbart! Att jag kan dela med mig mer av min stamning och förhoppningsvis kanske hjälpa andra som har det svårare än mig.

Jag har kommit väldigt långt med min stamning, och det har krävts många år av hårt arbete. Det tär på en både psykiskt och fysiskt, ni kanske inte kan tänka er det för "hon bara stammar ju". Men det finns så mycket bakom stamningen som ni inte hör eller ser, eller vet. Det största som nog alla personer som stammar har problem med det är rädslan, av att prata. "Vad kommer den andra tycka om mig?" "Åh nu är det jätte pinsamt!" "Kommer andra tycka att jag är dum i huvet som inte pratar som alla andra?" Såna tankar flyger runt i huvudet, eftersom som dom flesta (eller alla?) som stammar bli mobbade när dom är små barn. Jag hjärntvättade mig själv att det var fult att stamma, eftersom dom andra barnen retade mig och tyckte att det var konstigt att jag inte pratade som alla andra. Än idag kan tänka "Nej, jag får inte prata för det är fult", hur hemskt är inte det? Dock har jag jobbat med att försöka få bort dom tankarna, och det börjar gå väldigt bra.
Framförallt på en jobbintervju kan just stamningen vara en nackdel eftersom många tycker att när en person stammar är det ett tecken på osäkerhet. Så ett litet tips; Berätta om att du stammar, så blir det inga missuppfattningar. :)

Jag vet att jag har nämnt detta innan, men när man pratar med en person som stammar så är det jätte viktigt att ge denne tid att prata till punkt. Det värsta jag (beror från person till person) vet är att bli avbruten, då menas det med att jag måste börja om igen på mitt "andetag". Och när folk fyller i ord till mig, okej ibland kan det vara skönt. När jag verkligen inte får fram ordet jag ska säga och den andra vet vad jag ska säga så va fan.. Annars vill jag säga ordet själv.

Sådär, det var länge sen jag skrev lite om stamningen. Det var skönt att skriva av sig lite :)