Det gick bra hos Arbetsförmedlingen. Det första min arbetsförmedlare frågade va "Hur går det med jobbfronten?" Och så svarade jag helt ärligt "Det går inte bra, det går rent ut sagt skit. Jag har inte sökt några jobb på grund att jag har min stamning, jag vågar helt enkelt inte. Så jag behöver er hjälp" Och medans jag sa detta så kände jag hur gråten satte sig i halsen och jag tårarna började komma. Men jag började inte gråta, som tur är. Det hade bara varit pinsamt, men jag han fattade att jag verkligen behöver hjälp. Och jag sa att jag väntar på ett intyg av min logoped. Så nu äntligen börjar det hända någonting, det är dumt att jag inte har gjort detta tidigare. Och i början av mars går jag in i jobbgarantin för ungdomar, så då får jag dagsersättning, money money ! Äntligen, det är inte mycket, men det är mycket för mig eftersom jag inte har haft pengar innan :P ha ha! Nästan.

Nu sitter jag och mamma hos Tessan och Alicia, vi ska fika lite.
Jag hoppas verkligen. :D

Vi hörs senare ! Ciao.