Jag vill inte erkänna det.

Jag mår lite bättre, det känns bättre nu när man har nystädat rum, rena sängkläder, tagit en dusch och smörjt in mig i en fet lotion. Men ändå kan jag inte sluta tänka på, kommer vi att klara det? Det är så många mil. Jag har gjort det förr och det gick mindre bra. Varför jävlas Gud med mig hela tiden? Jag träffas en underbar kille och helt plötsligt ska han flytta 60mil från mig. Det är inte rättvist! fuck fuck fuck fuck..

Och detta vädret gör en absolut inte positivare! Jävla snö..

Nu ska jag alla fall nanna. Go natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Och ditt namn är?:
Ska jag komma ihåg dig?

Mail: (den kommer inte synas)

Du kanske också har en blogg?:

Lämna gärna en kommentar:

Trackback
RSS 2.0