Glad Påsk ! Nu är det snart en månad sen jag skrev sist här. Jag är helt värdelös, I know. Men som sagt, jag har kommit ifrån det lite. Jag har inte samma behov att skriva av mig längre. Även om jag gärna vill skriva om min stamning, som min blogg egentligen går ut på :) Faktiskt så har min stamning varit rent ut sagt pain in the ass dom senaste veckorna. Jag har känt att jag blockerar väldigt mycket, inte långa stunder, men små så att det ändå blir en paus. Lite hackande liksom i min mening.

 

Just nu känner jag att jag har kommit i en svacka. Jag tänker väldigt mycket på det som har hänt på den senaste tiden och det gör ont i mitt hjärta att det har hänt. Min seperation med M tog hårt, det som hände i årsskiftet var förfärlig, nåt som jag har tänkt på varje dag. Nåt jag egentligen ångrar stort, men det var nödvändigt. Jag vet det innerst inne.

Jag har börjat träna, för jag har gått upp 12 kilo (!) Herregud, min mage är uppblåst hela tiden och jag ser ut att vara i sjätte månaden. Jag förstår inte vad det är som händer med mig. Visst att jag har satt in en spiral, och att man kan gå upp i vikt av den, men detta är bedrövligt. Jag mår väldigt dåligt av det, psykiskt. Jag var så nöjd med min vikt innan, och nu får jag verkligen kämpa med mina kilon.

 

Kärleken är en annan historia, jag började träffa J, men det rann ut i sanden. Sen kom A in i bilden, som en storm. Han blev totalt förälskad i mig och planerade vår framtid efter bara en vecka. Jag fick panik, för jag kände inte samma för honom som han kände för mig. Så jag berättade det för honom. Då tyckte han att jag hade ljugit för honom, utnyttjat honom, skadat honom.. Han hatade mig skrev han, för det jag hade gjort mot honom. Grejen är att vi hade kontakt via chatten i en vecka först, sen träffades vi tre gånger under en veckas period. Så vill säga att vi "dejtade" i två veckor. För honom var det hela världen. Det kändes bra först när vi skrev med varandra, vi klickade. Vi hade mycket gemensamt och vi båda hade kommit ut från taskiga förhållande. Men när vi träffades första gången, när vi satt i soffan och mös, så frågade han om vi skulle bli tillsammans. Jag fick panik.. inte så snabbt ! Så jag förklara för honom att vi kan väl lära känna varandra först innan vi hoppar in i ett förhållande. Men för honom var det självklart att bli tillsammans för han hade fallit pladask för mig och det var bara mig han ville vara med. Men han känner ju inte mig, han vet inte hur jag är. Han kanske tycker sen att jag är helt dum i huvet, och då måste man göra slut. 

Efter att jag hade skrivit till honom att jag inte kände detsamma, skrev hans långs mila sms till mig. Han lät mig inte vara. Han skrev att jag var exakt som hans ex, att jag hade skadat han likadant som hon gjorde. Dom hade haft en relation i 12 år, come on! Vi hade haft kontakt i två veckor. Jävla psyko.. Han skickade bilder på där han grät och skrev att "Titta vad du gör med mig", försökte verkligen manipulera mig. Men jag kunde inget annat än skratta åt honom, det var ju så himla skrattretande. haha !

Nu ska jag fan leva i celibat..! Jag orkar inte med rövhål !