Jag håller just nu på att prata på msn med en annan person som stammar. Jag tycker det är väldigt viktigt att veta att jag inte är den enda som stammar här i världen. För ibland kan jag nästan tro det.
Jag har bara mött en fåtal som stammar. Men aldrig nån som är värre än mig. Eller jo, när jag praktiserade på min gamla högstadieskola, så var där en pojke som stammade mer än mig. Jag tyckte så synd om honom :(

Jag och denna personen delar samma livsstil, stamning. Jag tycker det är viktigt att dela erfarenheter och upplevelser, kanske skratta eller gråta över dom. Jag har aldrig varit på "stamning-läger" som det kallas. Jag skulle när jag var i 12års åldern, men jag vågade aldrig. Egentligen jätte dumt, för det var ju bara folk som stammade, vad skulle jag vara rädd för? Jag tror inte precis att dom hade skrattat åt att jag stamma. :)

Nu har jag en period där jag stammar nästan ingenting alls. Dom perioderna älskar jag :D Dessutom tycker jag att speecheasyn har hjälpt mig mycket, den har skapat en trygghet hos mig.


Visste ni att Orup stammar också?

en fråga, kan du sjunga utan att stamma? kommer din stanmning gå bort nån gång? jag stammade själv extremt grovt när jag var yngre till att jag fyllde 13 sen bara försvann det totalt. :P

Ja, jag kan sjunga utan att stamma. Dom flesta "stammare" gör det, eftersom talet flyter på mer. Min logoped brukar skoja med mig att jag ska sjunga mina ord :P Eftersom det är lättare att prata då.
Stamning är så individuellt, jag kan aldrig veta om min stamning kommer gå bort. Vem vet, min kanske går bort när jag är 30, eller så går den aldrig bort?
Stamning är ett mysterium. Forskarna håller på att få fram svaret. Där finns hundra teorier, men inga korrekta svar.
Det är ju kul att din stamning gick bort :) Jag önskar också att min kunde det. Men tur att där finns hjälpmedel ;)

"Ska du flytta hem igen?"

svar: Ja, alldeles riktigt. Tessan är såååå jobbig att bo med. HAHA! Nej skämt och sido. Det har ingenting med Tessan att göra, det har varit underbart att bo med henne och lilla Alicia. Visst alla har sina bra och dåliga dagar. Även jag :)
Men det är faktiskt så att jag ska flytta hem igen för att mina föräldrar ska separera, och eftersom pappa bara är hemma på helgerna och var tredje vecka så kan jag lika bra bo där och ta hand om katterna. Eftersom dom inte följer med mamma.
Visst, det låter inte kul att flytta hem igen. Men ärligt talat så har jag mer frihet där, kanske rent av att det blir för ensamt? Hmm. Men jag ska allafall pröva, om det inte funkar så har tessan sagt att rummet står kvar här om jag vill :)