Jag håller just nu på att prata på msn med en annan person som stammar. Jag tycker det är väldigt viktigt att veta att jag inte är den enda som stammar här i världen. För ibland kan jag nästan tro det.
Jag har bara mött en fåtal som stammar. Men aldrig nån som är värre än mig. Eller jo, när jag praktiserade på min gamla högstadieskola, så var där en pojke som stammade mer än mig. Jag tyckte så synd om honom :(

Jag och denna personen delar samma livsstil, stamning. Jag tycker det är viktigt att dela erfarenheter och upplevelser, kanske skratta eller gråta över dom. Jag har aldrig varit på "stamning-läger" som det kallas. Jag skulle när jag var i 12års åldern, men jag vågade aldrig. Egentligen jätte dumt, för det var ju bara folk som stammade, vad skulle jag vara rädd för? Jag tror inte precis att dom hade skrattat åt att jag stamma. :)

Nu har jag en period där jag stammar nästan ingenting alls. Dom perioderna älskar jag :D Dessutom tycker jag att speecheasyn har hjälpt mig mycket, den har skapat en trygghet hos mig.


Visste ni att Orup stammar också?