Jag känner ilska. Varför gör du så här hela tiden? Nu är det över, men du kommer tillbaka hela tiden och lovar mig guld och gröna skogar. Vad förstår du inte? Det är inte meningen att vi ska höra ihop. Du är rädd för att vara ensam. Du tvingar dig själv att tycka om någon, tyvärr har jag varit någon några gånger. Det är över, jag vill inte mer. Jag har gått vidare.. Du finns inte mer i min framtid.
Jag vet inte hur min framtid ser ut, eller vem jag delar den med. Eller helt enkelt, om jag kommer dela den med någon. Jag tar en dag i taget.. Ett steg, kanske två tillbaka. För att verkligen se om det är det jag vill.

Om mindre än 3 månader tar jag studenten.. Är det sant? 15 år i skolan. En trygghet som jag har haft så länge. Nu är jag snart vuxen och ska ta hand om mig själv. Nåt som jag har önskat och drömt om i många år. Nu ska jag börja jobba, tjäna mina egna pengar, flytta hemmaifrån. Se världen, och sedan skaffa en familj. Jag har alltid sagt att jag ska skaffa familj när jag har stadigt förhållande och ett bra jobb & hem. Och jag ska vara närmare 25, dom flesta tänker "Jag vill vara en ung mamma" Det vill inte jag vara. Det skrämmer mig att artonåringar skaffar barn. Dom är ju själv bara barnet.. Dom har ingen erfarenhet om livet. Dom har inte gått ut skolan, dom har inte jobbat, dom kanske inte ens har varit utanför sveriges gränser. Och sen fastnar dom med ett barn, som kräver uppmärksamhet 24timmar om dygnet. Vad är det för liv, för en artonåring, till o med en tjugoåring? Min mamma fick min äldsta syster när hon var 16, blev gravid när hon var femton. Min pappa fick sin första när han var 17, hur klokt är det? Mitt ex, som jag förlovad med när jag var fjorton-femton år, ville att jag skulle ta ut min p-stav för att han ville att jag skulle bli gravid. Visst tanken var god.. Om jag har varit lite äldre...Själv var han tjugo... Tänk om jag verkligen hade gjort det? Då hade jag suttit här ensam med min unge, för det jävla aset lämna mig. Visst, jag blev lite sugen när han kom med förslaget, för det hade ju varit gulligt med en liten bebis. Men jag hade förnuft och sa nej.
Jag vet inte om jag ska ta lastbilskort. Alltså just nu, för jag ska ta det. Men jag vet inte om jag ska vänta med det. Jag har hela livet på mig, jag ta det när jag är trettio också.
Kläddesigner låter mer lockande just nu faktiskt, men det är lång väg dit. Behöver kanske plugga vidare tre år till. Men det gör kanske inget, målet är att bli lika känd som Armani ;) Eller jag kan nöja mig med som Filippa K ...

Nej, nu tänker jag kanske lite för mycke.