Seriöst, det är inte roligt
Det handlar om tvserien Hjälp! om Robert Gustafssons karaktär som stammare, hur kränkade det är mot oss andra som stammar. Han gör oss till åtlöje rent ut sagt.
Första gången jag såg programet, tyckte jag inte alls det var roligt. Tvärtom, jag tyckte synd om honom och det var allmänt jobbigt att kolla på det. Jag kände smärtan.
Urklipp från texten:
"Beskrivningen var så oroväckande att jag genast kontaktade producenten Gustaf Skördeman och komikern Robert Gustafsson som spelar Papa. Jag förklarade att stamning är ett (dolt) funktionshinder hos cirka 1% av alla vuxna och 4% av alla barn. Att det är ett dolt funktionshinder beror på att personer som stammar fortfarande stämplas som "mindre begåvade" och "nervösa" och myterna om stamning är många."
"Både Skördeman och Gustafsson anser inte att problematiken är så allvarlig och att man måste kunna skämta med sitt funktionshinder. Sanningen är att det är helt ok att skämta om SITT EGET funktionshinder, men att göra narr av andras problem är en helt annan sak!
Problemet är att det finns så många som gör narr av personer som stammar, kända såväl som okända. Att härma stamning är en sak, men att göra den som stammar även till en förvirrad person med svåra sociala problem är en annan sak. Det bekräftar nämligen synen många har på oss. Och hade det varit mer nyanserat, dvs varit positiva bilder av stammande personer för att balansera det hela, hade det också varit ok, men som det är idag är varje bild av en som stammar den av en person som är nervös, mindre begåvad eller till och med ond mördare. Synen på rullstolsbundna, blinda, döva, homosexuella, blondiner mm är idag att man vet att de är som alla andra, varken mer eller mindre. Hos oss saknas den balansen än så länge, vilket vi försöker förändra. Jag välkomnar den dagen då att alla kan skratta åt stamning, för den dagen vet alla att man gör en rollfigur och inte ett porträtt.
Det finns otaliga exempel på vad en person som stammar utsätts för. Mobbing är vardagsmat och kan gå så långt som depression, socialt utanförskap, dåliga betyg och arbetslöshet. Ibland till och med självmord."
Jag har alltid tyckt att jag inte är värd lika mycket som alla andra, för att jag stammar. Jag har blivit mobbad, även om jag har haft vänner så har mobbningen förekommit. Och jag har gråtit på kvällarna för att jag ville kunna prata som alla andra. Det har varit smärtsamt, men jag har gått vidare.. lite.
Hur många är det inte som görs till åtlöje för svenska folket i tv? rullstolsburna, invandrare, blinda, de som har damp, cp-skador, tjocka, osv osv osv. På ett sätt tycker jag att det är bra att uppmärksamma stamning även om det är ett sjukt dåligt sätt att uppmärksamma det på just eftersom folk kanske tar lite lättare på det. Jag känner många som blir på helspänn om de omgås med en stammare, gör allt för att dom inte ska säga eller göra något som sårar dem. Så med serien tar kanske folk lite lättare på det. Men det är ju fel sätt att använda sig av.
Håller helt med. ursch... hemska va vi med stamning måst genomlida =(
