Vi hade verkligen skit mycket att göra nu på kvällen. Strö-folket kom och vi var tvugna att säga att vi har fullt. Men vissa folk fattar inte, dom ser ett tomt bord och tror att det är lugnt att sätta sig. Folk förstår inte att vi säger nej för att vi inte har tid eller plats, även om vi säger det till dom. Där kom in en tvåa precis när vi hade som mest och sa att "vi har satt oss där ute, kommer ni ut?" För det första kommer man in och meddelar att man är här och vill äta, det är inte bara att sätta sig och tro att allt är frid och fröjd. Alla fall, jag säger åt killen att vi har tyvärr fullt, vi tar inte emot fler. Så säger han
"Men vi är bara två stycken"
Då jag säger "Tyvärr, vi tar inte emot fler" Då blir killen irriterad
"Jaha, vart kan man då äta?"
"Inne i stan"
"Men ååh, vi är hungriga nu. Snälla snälla snälla"
"Tyvärr, vi tar inte emot fler, order från kocken."
Då blir han skit sur och vänder på klacken, säger inte hejdå eller nånting.
Jag kan inte hjälpa att vi inte får ta emot fler. Har vi inte tid och kocken säger nej, så är det så. Det hjälper inte att säga "snälla snälla". En annan man kommer in och frågar mitt i mitt springande med maten om vi har plats för fem stycken för att äta. Jag säger "tyvärr, vi har fullt", så säger han "Men kan vi ta en öl då?" Ser det ut som jag har tid när jag håller i fyra tallrikar och svetten rinner av mig?

Förlåt, men vissa människor tar allt för givet.