Jag fasar verkligen för imorron, jag vill inte. Det är länge sen jag kände att jag inte vill till jobbet.
Jobbet gick bra idag. Stress och massa springande som vanligt. Och där var en man i ett sällskap som var helt facinerad över att jag sa "ni" till honom. Det gör jag av ren artighet, jag tycker inte om att "du:a" mina gäster. Där var en man i somras som absolut inte ville kallad för "ni", så honom fick jag säga du till :P
Nåja, klockan ringer klockan åtta imorron bitti, så jag får väl ta och sova nu. Fy fan, för morgondagen. Panik och skrik.