En tid så kändes det som jag hade stannat. Men över en natt så känns det som jag är gående igen. Arbetsförmedlingen ska hjälpa mig att skaffa jobb, jag ska gå till en arbetspsykolog och den om min stamning.
Troligtvis får jag en tid snart så att jag kan pröva Speecheasyn, jag hoppas verkligen att den funkar på mig.
Mitt andra dröm jobb (första är ju kläddesigner) är att starta ett café, tro det eller ej. Jag tycker det skulle vara superroligt, jag älskar att träffa folk, även om jag på samma sätt inte vågar. Det är skit jobbigt. Mina få gånger som jag jobbade som servitris var skit roligt, på samma sätt som jag höll på att skita på mig av rädsla.
Jag börjar bli vuxen känns det som.. Fast det är en låång väg kvar ;)