Jag var precis ute en runda med izzi, när jag nästan precis hade påbörjat min runda ringde det på mobilen, ett nummer jag inte hade inlagt. Det var en kille som var i andra luren och frågade vem han hade ringt till och när jag ska säga mitt namn så går det så här "ehm..... ehm... ehm.." och så lägger jag på luren (!) Jag blev så chockad av det jag gjorde, jag har aldrig gjort så! Och när jag tittar på numret som ringde mig, så insåg jag att det var det min killkompis! Jag skämdes så mycket att jag stängde av telefonen och blev jätte ledsen. Jag la på luren för att jag inte fick fram mitt namn, min stamning tog över mig. Jag var nära på att fälla en tår. Jag tänkte på det hela vägen hem. Min killkompis fattade säkert ingenting och trodde säkert att han hade ringt fel, så jag sätter igång mobilen och skriver till honom att min mobil dog. Han har inte skrivit tillbaka än. Fan fan!

Jag har nästan alltid svarat med "Hej, det är Pauline" och nästan lyckats med att inte stamma röven av mig. Men på sista tiden har det blivit "ja, hallå?". Min killkompis kanske blev förvirrad på vem som svarade. Men jag borde ändå inte ha lagt på luren ! Och han borde ha skrivit tillbaka till mig !

Jag blir arg på mig själv att jag låter stamning ta över mig ibland. Det är jag som ska ha kontroll över den, inte den över mig.

Jag är så trött och vill bara sova. .