Jag har tänkt på en sak.
Man kan inte hänga upp sig hela tiden, vad som hände igår, eller barndomen. Man måste leva vidare. Lifes goes on.
Även om man hade en tråkig eller hemsk barndom, visst det påverkar en hur man är idag. Man kan inte älta saker. Gör istället nåt åt vad som kommer hända imorron, eller bara lev för dagen.
Om man mår dåligt, gör slag i saken och försök att göra det bättre. Det kommer inte bli bra över en natt, men håll ut. Det tar tid, det kanske gör mer ont än vad man hade tänkt. Men i slutändan kommer det bli bra.
Jag mår inte perfekt. Jag lider av dödsångest, jag hatar min kropp och jag hatar min stamning. Men jag gör nåt åt det. Jag försöker tänka positivt på döden, försöker intala mig själv att det är naturligt och det händer alla. Jag försöker verkligen äta sunt och motionera, även om det är jobbigt vissa dagar. Min stamning, ja jag går till en logoped och jag har fått en speecheasy som förändrade mitt tal lite, inte helt, för jag stammar fortfarande. Jag kanske aldrig kommer sluta stamma, men det underlättar mitt tal.
Saker och ting tar tid. Det gör ont, men fan vad det kommer kännas bättre sen.