Paus.

Jag la mig i sängen med mp3:n i öronen, försökte döva allt ljud. Men det funka inte, jag fick panik, andnöd. Jag var så himla trött på det. Tårarna började komma, jag ville bara bort. Jag kunde heller inte somna, så jag gjorde första bästa saken som kom upp i huvet. Körde iväg.

Jag vill egentligen inte skriva ut det här i bloggen, men jag tänker inte sitta och påstå att allt är perfekt, för det är det inte.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Och ditt namn är?:
Ska jag komma ihåg dig?

Mail: (den kommer inte synas)

Du kanske också har en blogg?:

Lämna gärna en kommentar:

Trackback
RSS 2.0