Paus.
Jag la mig i sängen med mp3:n i öronen, försökte döva allt ljud. Men det funka inte, jag fick panik, andnöd. Jag var så himla trött på det. Tårarna började komma, jag ville bara bort. Jag kunde heller inte somna, så jag gjorde första bästa saken som kom upp i huvet. Körde iväg.
Jag vill egentligen inte skriva ut det här i bloggen, men jag tänker inte sitta och påstå att allt är perfekt, för det är det inte.
Kommentarer
Trackback