När jag ändå inte kan somna kan jag lika bra skriva av mig lite här. Det är mycket som flyger runt mina tankar just nu, det är mycket som händer och allt går för snabbt för att jag ska hinna med. Det känns som att man hinner inte ens blinka förrän nästa sak dyker upp framför ögonen på mig. Ärligt talat så ska det bli så himla skönt att ha tre veckors semester, hinna uppleva annat än denna soppan.
Jag är glad att det har skett förändringar, men det har gått alldeles för snabbt. Jag kom på att jag har inte riktigt gråtit över (--), jag har kanske blundat för mig själv och försökt intala mig nåt annat. Det kommer som ett slag i nacken nu, det är nu jag börjar inse att vi kommer aldrig ha en likadan jul som när jag var liten.
Jag börjar inse nu också att jag är gammal nog att kunna stå på mina egna ben, även om ni andra inte tycker likadant kanske. Jag är snart 22år, jag känner att det är dags för att ta steget ut ur boet, jag har inte ekonomi till det, så det kommer inte hända imorron precis. Dagen kommer allafall, och jag hoppas att det är snart.

Jag vill så gärna gråta, skrika och smälla igen dörrar, för att få ut mina känslor, men det enda som jag får fram är två tårar och ett litet fågelpip.