Det var länge sen jag skrev nåt om min stamning, så jag tyckte det var dax nu :)
Nu när det börjar bli höst blir min stamning automatiskt snäppet värre. Pga av kylan, det mörknar mer, helt enkelt man mår lite dåligare. Kanske för att man inte får solstrålar?

Jag vill också berätta en sak som hände mig på tåget när jag skulle åka till Malmö för några veckor sen. När jag skulle be om en biljett och säga till kontrollandet att biljettautomaten tog inte emot kontanter, självklart stammade jag lite och hon börjar småflina åt mig lite. Jag försöker inte bry mig om det, och fortsätter prata och fortsätter ha det där fula smilet i fejset, småflinar lite och säger "Jag bara undra, behöver inte haka upp dig" (det var nåt hon fråga om som jag inte kommer ihåg och jag stamma när jag svarade henne) I det ögonblicket hade jag lust att ställa mig upp och ge henne en sån örfil så hon flyger in i nästa vecka! Säger man verkligen så? Verkligen inte! Det tråkiga är att det finns människor som inte förstår sig på, eller vet inte hur dom ska uppföra sig när dom möter en stammare, eller en funktionhindrad person över huvudtaget!

Vissa säger att stamning är ett handikapp, men jag tycker det är lite vulgärt sagt. Jag vill hellre säga funktionhindrad, för det passar in bättre. Min prat-funktion funkar inte så bra :P