Det är verkligen ingen bra tid just nu. Jag sover jätte dåligt, jag börjar få tillbaka min dödsångest, jag har förlorat kärleken, jag känner mig tom och rastlös på samma gång. Jag hade velat dra täcket över mig och sova i hundra år. Jag vill göra allt och ingenting. Jag hade gärna velat tagit mitt pickpack och dragit nånstans. Men det kan jag inte, för jag har ansvar som alla andra har. Jag skulle aldrig kunna lämna mina två bebisar :(
Mitt liv är i en enda röra tycker jag. Jag har kommit till den punkten där jag inte vem jag är, vem jag ska lita på, vem som är vem. Mina nära och kära förändrar sig, blir nya personen som skrämmer mig, som jag inte alls känner igen.
Mitt liv har ändrat sig snabbt, jag hinner inte med. Jag tycker att förändringar är bra, men inte dessa.

Nu ska jag gå lägga mig, försöka sova så jag orkar med morgondagen.