Nu är jag hemkommen från tandläkaren. Jag säger bara en sak; Hade jag inte tandläkarskräck så har jag det nu.
Kvinnan jag fick var en.. egentligen snäll person, men hon påminde om min farmor till sättet. Och hon sa hela tiden "Jag gör inte detta för att vara dum" "Detta är för din skull". Jag låg där helt hjälplös, sårbar och blottade min mun. När inte maskinen funkade tog hon fram den manuella intrumentet och det gjorde tio gånger så mer ont! Då fick jag stoppa och andas tio gånger. Jag höll på att få panikångest och stortjuta. Pinsamt det hade varit.
Mitt tandkött är så dåligt att om jag inte gör nåt åt det kommer mina tänder ramla av om 5-10år. Det är ganska illa, med tanke på att jag bara är 22år.
Misstro mig inte, jag borstar tänderna morgon och kväll. Jag är noga med det, men eftersom jag har trångt mellan mina tänder får jag inte bort alla rester, och det får man bäst bort med tandtråd.
Nu äter jag glass för att lindra smärtan och svullnaden, och självklart för att jag tycker synd om mig själv.

Jag tänkte lägga ut en bild på blödande tänder, men jag tyckte det såg ganska osmakligt ut. Så ni kan ju få en bild i huvet istället ;)