Jag tänker alltid på vad som händer sen. Vad jag kommer göra, vad jag vill göra och vad jag vill ska hända. Vad ska jag satsa på? Vinner jag? Eller kommer jag stå på gatan med mitt liv i en resväska?

I slutet av förra året träffade jag en kille, Andreas. Jag blev galet kär i han och han lika så i mig. Ett par månader senare fick han ett jobberbjudande och flyttade till stockholm. Jag var krossad. Jag ville så gärna be honom att stanna, men jag kände att jag inte kunde göra det, inte hade rätten. Vi har haft kontakt hela tiden, jag har försökt att gå vidare. Dejta andra. Men ingen är som A, och jag har inte fått den känslan som jag hade med A. Jag har hela tiden försökt hitta någon som kunde ersätta han.




Jag kommer ihåg att vi träffades bara någon dag innan jag skulle resa till usa, och nästan direkt när jag kom hem åkte jag till honom. Det kändes så rätt, det kändes så underbart.
Nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Det har nästan gått ett år, vi har 60mil mellan oss. Ska jag verkligen glömma honom eller satsa?





msn-konversation en vecka innan han skulle flytta.