Paniken börjar dra över mig. Någonting jag har känt att jag har velat, men ändå inte. Jag hade vant mig med tanken och situationen. Nu är det över, men ändå inte. Vänner? Visst, men utnyttja inte det. Jag är gärna vän med dig, för jag tycker om ditt sällskap. Jag kan inte vara din flickvän, och du kan inte vara min pojkvän. Vi båda har bränt våra broar. Ingen tillit finns inte och kommer aldrig komma tillbaka. Lova inget du kan hålla, inte ens bara nåt litet som att komma på kaffe och sen att det kom något annat emellan. Säg sanning, att du hitta nåt annat roligare att göra.

Ljuga är det du är bäst på. Jag är trött på dina bortförklaringar, jag ser genom dom. De är så genomskinliga.

 

Jag är slut i huvudet.