Varför är jag inte förvånad? Ditt beteende känner jag igen direkt. När någonting är fel flyr du. Jag orkar egentligen inte bry mig mer, men jag vill inte att vi ska vara ovänner. Det gick så bra innan, varför förändrades allt över en natt? Du sa att du var besviken, det var inget som jag hade gjort. Ändå slänger du luren i örat på mig och stänger av den. Du är så ostabil. Jag kan inte dra täcker över huvudet och låtsas som inget har hänt. Jag fungerar inte så, det vet du.

 

Du sa att vi ska vara vänner. Varför beter du dig då som ett rövhål?