Jag insåg en sak precis. Imorgon kommer jag bli ensam. Just nu lider jag av seperationsångest deluxe. Min bror och hans flickvän har varit inneboende hos mig nu i två månader och imorgon flyttar dom till sin lägenhet. Självklart är jag otroligt glad för deras skulle att dom har fått ett eget boende och jag får mitt vardagsrum tillbaka. Men jag kom på också hur min morgonkväll skulle se ut. Ensam i soffan och kollar på tv. OH MY GOD! Nä, man är inte ensammare än vad man gör det till självklart. Helst av allt skulle jag vilja dra ut med en god vän och dricka massa goa drinkar, jag får se hur det blir.

Det är verkligen jätte jobbigt med seperationsångest, rädd för att bli lämnad eller ensam. Idag valde jag faktiskt att stanna hemma, annars kunde jag varit med M. Innerst inne kände jag att jag måste börja vänja mig. Jag är sån inbiten vaneperson så jag har svårt med att släppa det som jag har gjort en längre tid.
Kontrollfreak kan man också kalla mig. Herre gud, jag kan inte låta någon annan diska för då blir det inte på mitt sätt? Sjukt, jag har nog alltid varit sån, förutom grejer som jag inte är "van" att göra.

Nä, jag ska inte sitta här och grumla :)