Regnet faller ner och vindarna pustar för fullt. Jag sitter här i min lägenhet och tänker.. för mycket som vanligt. Mitt liv har förändrats en gång till. För "tredje" gången. Men nu är det för alltid, vi kan inte längre. Vi har öppnat för varandra vad vi känner och det vore bara idiotiskt att bli ett igen. Bästa vänner är vi istället, flickvän och pojkvän sög vi på. Min dröm måste börja om på nytt, suck. Att helt plötsligt inte ha en person vid sin sida som man har haft i två år är tungt. Även om det bara va en kompisrelation. Det känns hårt. Vi älskar varandra, men vi kan inte vara ett par. För mycket har hänt i vårt förhållande, något vi inte kunde glömma eller bygga upp igen. Vi tappade oss själva. Jag är ledsen att det blev så här, även om jag känner mig befriad. Jag la av mig ringen igår, känns konstigt att den inte är kvar längre. Nu måste jag vänja mig med detta läget. Nu ska jag ta en cigg, sen fixa lite här och sen blir det jobb. Egentligen orkar jag inte, men det känns bäst att göra det så att man har något annat att tänka på. :)