Allt går bra. Jobben börjar ta sin form, till och med så jag får tacka nä för att det krockar (!) Eller att jag är så slut att jag måste vila. Även om jag vill jobba jätte mycket så känner jag att huvudet inte hänger med riktigt. Jag är fortfarande på uppgång, men jag stressar upp mig för ingenting. Dom senaste dagarna har jag lidigt av spänd nacke som har resulterat i huvudvärk. Det kanske blev lite för mycket för mig.

 

Mina drömmar ta kål på mig. Jag orkar inte drömma om honom längre. Det är samma princip hela tiden, samma historia fast olika ändå. Jag vill inte längre.

 

Jag har börjat få det jobbigt med stamningen igen. Andra hör inte det, men jag känner det. Jag anstränger mig mer. Varför? För att folk bryr sig? För att jag inte vill att folk ska höra, risk för att de inte skulle gilla mig? Jag har träffat många nya människor den sista tiden och det kanske kan vara det. Både på fritiden och på jobb. 

Jag får tänka på vad jag ska säga, det blir en del blockeringar. Jag sätter in stödord mitt i meningar som "Asså" för att komma vidare. Ibland är jag tyst istället för att tala.

 

Fin fin har jag träffat <3 Mr J.