30 Januari 2014

Mardrömmen är över. Nu är det tillbaka till vardagen. Tack undebara mamma för ditt stöd <3
Jag har aldrig gråtit så mycket. Längtat efter en person som egentligen inte borde vara vid min sida. Men människorna omkring mig gjorde det lättare. Jag är glad över att det tog slut, även om det var över för länge sen.
 
Nu sitter jag i mitt kök igen. Jag har äntligen satt upp tavlan som jag fick av mamma. Det blev helt perfekt! Nu fattas bara lite färgade gardiner sen börjar det se ut som mitt kök. Det känns inte som att jag har bott här sen i somras.. Eller ja, jag har ju inte varit här på heltid heller så det är inte så konstigt. Jag har druckit mitt varma thé och mumsat på en lussebulle. Tänker på livet och vart jag ska ta mig härnäst.
 
Jag ska stiga hela tiden. För botten var inget jag ville vara i. Jag ska fokusera på mig själv. Min lilla Agnes. Min Familj och Vänner. Mina nya jobb. Inte stressa och försöka göra dagen så funktionbar som möjligt.
 
 
 

27 Januari 2014

Busväder ! När ska det ta slut? Sitter här i mitt kala kök och tittar ut, snöflingorna flyger omkring och vägarna är fulla med snömudd. Allt är nästan vitt.
Snart kommer mamma in till Tomelilla och ska hämta mig, vi ska gå en sväng på boan sen blir det kvantum.
 
Idag har jag jobbat. Krisbemanningen ringde mig klockan tio igårkväll, jag blev inte road men tänkte att jag får svara ändå. haha! Bättre att dom ringer sent på kvällen än tidigt på morgonen, då vet jag inte riktigt vad man hade sagt i sömnen ;) Det är det dryga med att vara vikarie. Ringer en i sista sekunden, folk ringer ju inte dagar innan och sjukanmäler sig. Sjukdom har ingen framförhållning :P haha!
Men det börjar komma igång rätt bra. Förra veckan jobbade jag rätt mycket. Och denna veckan kommer blir okej :) Så räkningarna blir nog betalda nästa månad också! Typiskt att internetbanken ska ligga nere idag när jag äntligen skulle betala mina räkningar.. Nåja.
 
Jag har skaffat kissemisse. Hon är så söt :) En blandning mellan Norsk skogskatt, Russian blue och Somali. Riktigt yrväder, men ändå världens keligaste katt. Hon springer runt och leker med ett hårspänne just nu :)
 
 

21 Januari 2014

Jag såg nu att på förra inlägget hade jag skrivit 2013 i rubriken. Haha! Tokigt :) Inte riktigt kommit in i att det är nytt år antar jag.

Här sitter jag på jobbet och försöker hålla mig vaken. Jag kan säga att det är helt underbart att slippa det förra stället. Jämnför man det stället med dom nya så är dom nya rena paradiset. Bara detta att jag får sitta med datorn på natten, ut och ta frisk luft om jag vill det. Bara jag gör saker som inte väcker personen. Visst förra stället var man tvungen att hålla koll på den personen pga av andra grejer, men va fan.. man var rädd för att gå på toan, var man borta för länge kunde man få en avhyvling. haha! Skrattretande ändå.
Just nu är jag vikarie på olika ställen. Lite jobbigt att de ringer in en samma dag eller "kan du komma nu?" Men förhoppningsvis är det bara en tid tills jag får en tjänst någonstans :) Alla ställen som jag är på är bra så det kvittar vilket jag får. Som min moster sa "Har man varit hos den förra personen som vi var hos innan så kan man ta vilken som helst sen" hahahaha! Så himla rätt :)

En sak som jag tänkte på idag. Min stamning får verkligen sig en utmaning med dessa nya jobben. Jag ringer samtal, pratar med olika människor hela tiden eller ja jag "måste" vara snackosam hela tiden. Men det verkar som att jag bryr mig mindre nu faktiskt, jävligt skönt ska ni veta!

Nu ska jag ta en macka, för jag känner verkligen hur magen kurrar och halsen skriker efter nåt att äta :)
Ciiiiao!

14 januari 2013

Var redo med smällen, för jag går snart sönder. Vilken minut som helst.

7 januari 2014

Det är nytt år ! Härligt att ta ett nytt steg i livet, glömma det som har varit och gå vidare. Förra året var verkligen inte mitt år. Mycket som gick mot mig. Jag var inte i det hälsosammaste förhållandet, flyttade ifrån honom, fortsatte vara ihopa, till slut orkade vi inte vara flickvän och pojkvän, beslöt oss att vara vänner, men träffades ändå. Invecklat. Vi kunde inte vara med varandra, men vi kunde inte vara utan varandra ändå. Fortfarande har vi kontakt, men jag har insett mycket och försöker verkligen inte ta åt mig. Av någonting.
Och någonting som jag har längtat efter slängde jag.
Resultatet är att jag nästan går in i väggen. Jag tar avstånd från dom som står mig närmast, när jag egentligen inte vill det. När det är dom som jag behöver mest just nu. Men jag är Pauline, jag har svårt att be om hjälp och jag har svårt att visa att jag är sårbar. Jag vill inte misslyckas. Jag står där med ett pokerface och låtsas som att allt är bra, när egentligen allt faller sönder.

Grannen spelar piano för hela huset. Det är så vackert. Det påminner mig om när jag bodde hemma, då Lotta spelade och sjöng med hennes fågelröst.
Jag har gråtit i många dagar, men jag har bestämt mig för att jag ska ta mig uppåt. Även om det tar tid så ska jag göra det.
Jag ska ringa efter hjälp imorgon. Som jag egentligen skulle gjort idag, men jag har vänt dygnet så jag kom inte upp i normal tid.

När jag var och duschade innan så ringde det i min mobil, när jag kom ut skulle jag precis ringa upp numret när mitt jobb ringer. Berättar att jag har en intervju på fredag! Underbart! Sen ringer jag upp det numret som jag hade missat och då har jag en till intervju i nästa vecka! Allt bara smällde till!
Detta ska ge mig styrka och få låta mig klara att gå på dessa intervjuerna. För jag måste. Jag måste bryta min fula vana nu att tycka synd om mig själv och bara sitta hemma. Det är inte jag !

RSS 2.0