Jag har aldrig gråtit så mycket. Längtat efter en person som egentligen inte borde vara vid min sida. Men människorna omkring mig gjorde det lättare. Jag är glad över att det tog slut, även om det var över för länge sen.

 

Nu sitter jag i mitt kök igen. Jag har äntligen satt upp tavlan som jag fick av mamma. Det blev helt perfekt! Nu fattas bara lite färgade gardiner sen börjar det se ut som mitt kök. Det känns inte som att jag har bott här sen i somras.. Eller ja, jag har ju inte varit här på heltid heller så det är inte så konstigt. Jag har druckit mitt varma thé och mumsat på en lussebulle. Tänker på livet och vart jag ska ta mig härnäst.