Det är nytt år ! Härligt att ta ett nytt steg i livet, glömma det som har varit och gå vidare. Förra året var verkligen inte mitt år. Mycket som gick mot mig. Jag var inte i det hälsosammaste förhållandet, flyttade ifrån honom, fortsatte vara ihopa, till slut orkade vi inte vara flickvän och pojkvän, beslöt oss att vara vänner, men träffades ändå. Invecklat. Vi kunde inte vara med varandra, men vi kunde inte vara utan varandra ändå. Fortfarande har vi kontakt, men jag har insett mycket och försöker verkligen inte ta åt mig. Av någonting.
Och någonting som jag har längtat efter slängde jag.
Resultatet är att jag nästan går in i väggen. Jag tar avstånd från dom som står mig närmast, när jag egentligen inte vill det. När det är dom som jag behöver mest just nu. Men jag är Pauline, jag har svårt att be om hjälp och jag har svårt att visa att jag är sårbar. Jag vill inte misslyckas. Jag står där med ett pokerface och låtsas som att allt är bra, när egentligen allt faller sönder.

Grannen spelar piano för hela huset. Det är så vackert. Det påminner mig om när jag bodde hemma, då Lotta spelade och sjöng med hennes fågelröst.
Jag har gråtit i många dagar, men jag har bestämt mig för att jag ska ta mig uppåt. Även om det tar tid så ska jag göra det.
Jag ska ringa efter hjälp imorgon. Som jag egentligen skulle gjort idag, men jag har vänt dygnet så jag kom inte upp i normal tid.

När jag var och duschade innan så ringde det i min mobil, när jag kom ut skulle jag precis ringa upp numret när mitt jobb ringer. Berättar att jag har en intervju på fredag! Underbart! Sen ringer jag upp det numret som jag hade missat och då har jag en till intervju i nästa vecka! Allt bara smällde till!
Detta ska ge mig styrka och få låta mig klara att gå på dessa intervjuerna. För jag måste. Jag måste bryta min fula vana nu att tycka synd om mig själv och bara sitta hemma. Det är inte jag !