Det är Juni månad, sommaren är här. Jag sitter på jobbet. Mina jobbveckor har börjat och jag känner mig ganska taggad till att jobba, just nu tänker jag bara på att betala av mina skulder. Jag har satt mig själv i fällan, eller har fått hjälp med det också (!) Ibland är man för snäll för sitt eget bästa. Eftersom jag bara är timanställd har jag väldigt svårt att ta ett saneringslån, som jag verkligen hade behövt. Förhoppningsvis tjänar jag en bra summa nu i sommar så att jag kan bli av med det mesta :) Äntligen är jag redo att göra något. Innan har jag varit så deprimerad och bara blundat för det, men nu kan jag se ljuset igen!

En annan sak är att jag önskar verkligen att jag va kär, men jag är inte det. Jag var det för 9år sen, men eftersom vi har ett förflutet - där du sårade mig gång på gång så har jag svårt att lita på dina ord. Åren har gjort att mina känslor har svalnat. Jag tycker om dig, men jag är inte kär.
Jag känner igen mig själv i dig hur jag va förr. Nu har jag ett liv där jag inte alltid har tid att träffas, även om du vill vara med mig 24/7. Jag har inte det behovet för dig. Jag jobbar oregelbundet, jag vill vara med min familj och vänner, nån dag vill jag bara vara själv hemma och sitta i soffan i min onepiece.

Jag vill ta hand om min kropp, men jag kommer aldrig till skott.