Oj va intressant, har en son på 8 år som stammar och nu 2 veckor tillbaka så har han det så jobbigt, varför påverkan hösten talet??

- Det påverkan person till person. För min del är det nog att det börjar bli mörkare, man får inte lika mycket solljus som man behöver, mindre tider på jobbet alltså mindre pengar, man börjar tänka på livet osv.
En del människor mår dåligare när hösten och vintern börja komma fram. Det kan vara något som besvärar din son, något som har hänt. Fråga honom, så kan du kanske hjälpa honom :) Psyket och stamningen går hand i hand.

Det märks när hösten på väg, på min stamning. Jag stammar mycket mer och det är nu jag ångrar mig lite att jag lämnade tillbaka Speecheasyn. Men jag klarar detta, jag är stark :) Jag får göra det bästa av situationen, det är värst på jobbet där jag måste prata med gäster hela tiden. Jag vet ju att speecheasyn var ganska jobbig att använda, speciellt på jobbet, eftersom där är så mycket ljud.
Jag kämpar och kämpar alla fall. Jag försöker se det positiva, jag kan alla fall prata :) haha! Jag är inte stum, det tar bara lite längre tid ibland att få det jag vill säga.

Känner ni som stammar någon förändring när hösten börjar närma sig? (ni får svar anonymt om ni vill)

Jag skrev för nåna veckor sen att där var en kille från USA, Neil Tacker som är författare, som ville ringa och intervjua mig angående min stamning, men jag kände att prata engelska med en kille som jag inte känner och dessutom är min engelska inte på topp, så då tyckte jag att det var bättre ifall han skrev frågorna till mig så att jag i lugn och ro kunde slå ut ord som jag inte förstår. Plus att telefonen är inte min bästa vän ;)

At what age did you begin to stutter?
- I have stuttering since I begin to talk, I was kind of late, I begund to talk when I was 3-4 old. At first my mother tough I was deaf, so she took me to a doctor, but he said that my hearing was perfect. Then she took me to a speech therapist, who told my mum that I stutter.

How severe do you consider your stuttering now?
- I feel that my stuttering is better now then for a few years ago, so I don't think I have a tough stuttering now.

Have you tried therapy? What types and would you consider it helpful?
- I have only been to a speech therapist, and it has been very helpful to me.

Do you regularly communicate with any other people who stutter?
- I whrite with other persons through my blog. It's very nice, because sometimes it feels like that Im the only person how stutter in the world :) And there are other who has whrite the same to me, so they think it's very nice to read my blogg and talk to me about it.

How outgoing do you consider yourself, and is that influenced by stuttering?
- I can say that Im more outgoing now, I work as a waitress so I have to talk to people all the time, it has help me very much. But some times I have  bad days when I don't wanna talk and my stuttering is tough. Then I decide to talk less with people.

How has stuttering affected any major decisions in your life (if it has)?
- I don't think that my stuttering has affected to much in my life, not big things :) My parents has always said that I can be anything I want if I want to. I am only 22 years old, I have my whole life ahead of me ;)

How does stuttering affect your daily life (if it does)?
- It can affected my daily life, if  I (my stuttering) have a bad day. But I try to look on the bright side and move on :)

Do you ever use text messaging or online communication to avoid a speaking situation? Why or why not?
- I do it all the time. I only use the phone when Im calling a near friend or my family. I feel that if a want to talk to a person that I don't know, it feels better if I can look in there eyes when I talk to them.

Are you involved in any online groups about stuttering?
- No, but I want to.

Do you think it is helpful to know other people who stutter?
- I think it's very important. Like I said, sometimes it's feel like you are the only person in the world who stutter. And it's good to know how other stutters so you can appreciate your own.

Det känns jätte kul att få så mycket respons från alla som läser min blogg, stammare själv som kommenterar, frågar eller bara vill säga sin mening. Det är verkligen jätte kul, och det känns bra för ibland tror man att man är ensam i världen på att stamma :)
En kille på facebook kontaktade mig, ville intervjua mig. Dock på telefon, och det är ju inte min bästa vän. Dessutom var han från USA, så det är verkligen skit kul, han hade läst min blogg sen tagit kontakt med mig via facebook :)
Ni andra får gärna kontakta mig om ni har frågor eller vill berätta din åsikt eller historia :)

Min logoped ringde mig idag. Jag skulle egentligen varit där förra sommaren och ha en liten efterkoll av speecheasyn, men jag har helt enkelt glömt att ringa dom.
Så nu har jag fått en tid, om två veckor. Men stora frågan är om jag ska behålla apparaten eller lämna tillbaka den. Jag har inte använt sen sen i somras och jag känner inget större behov att använda den. Så det blir nog att jag lämnar tillbaka den :)

Jag fick en kommentar här på bloggen från Stamningförbundet, dom ville fråga om de fick nämna mig och min blogg i nästa nummer av deras tidning. Vet ni hur glad jag blev? Detta är verkligen underbart! Att jag kan dela med mig mer av min stamning och förhoppningsvis kanske hjälpa andra som har det svårare än mig.

Jag har kommit väldigt långt med min stamning, och det har krävts många år av hårt arbete. Det tär på en både psykiskt och fysiskt, ni kanske inte kan tänka er det för "hon bara stammar ju". Men det finns så mycket bakom stamningen som ni inte hör eller ser, eller vet. Det största som nog alla personer som stammar har problem med det är rädslan, av att prata. "Vad kommer den andra tycka om mig?" "Åh nu är det jätte pinsamt!" "Kommer andra tycka att jag är dum i huvet som inte pratar som alla andra?" Såna tankar flyger runt i huvudet, eftersom som dom flesta (eller alla?) som stammar bli mobbade när dom är små barn. Jag hjärntvättade mig själv att det var fult att stamma, eftersom dom andra barnen retade mig och tyckte att det var konstigt att jag inte pratade som alla andra. Än idag kan tänka "Nej, jag får inte prata för det är fult", hur hemskt är inte det? Dock har jag jobbat med att försöka få bort dom tankarna, och det börjar gå väldigt bra.
Framförallt på en jobbintervju kan just stamningen vara en nackdel eftersom många tycker att när en person stammar är det ett tecken på osäkerhet. Så ett litet tips; Berätta om att du stammar, så blir det inga missuppfattningar. :)

Jag vet att jag har nämnt detta innan, men när man pratar med en person som stammar så är det jätte viktigt att ge denne tid att prata till punkt. Det värsta jag (beror från person till person) vet är att bli avbruten, då menas det med att jag måste börja om igen på mitt "andetag". Och när folk fyller i ord till mig, okej ibland kan det vara skönt. När jag verkligen inte får fram ordet jag ska säga och den andra vet vad jag ska säga så va fan.. Annars vill jag säga ordet själv.

Sådär, det var länge sen jag skrev lite om stamningen. Det var skönt att skriva av sig lite :)

På senare tid har jag tvingat mig själv att svara i telefon, eftersom det bara är försäljare som ringer till oss så är det inte så farligt. Jag har även börjat med att presentera mig, men det låter typ så här "Hej, det ÄR Pau-u-line" Men jag säger det alla fall, framgång :) *klapp på axeln*
Förr kunde jag få en stor klump i magen varje gång det ringde på telefonen, rädslan av att svara och stamma, rädslan av att folk dömmer mig. Jag läste en blogg där personen skrev att vi vet aldrig hur den andra personen dömmer en, det är bara i våra egna tankar som vi tror det.

Det var länge sen jag skrev om min stamning, så jag tänkte bara slänga in ett par ord.

Just nu är stamningen lite si så där, allt går upp och ner som en bergochdalbana för mig just nu, och då går stamningen i samma spår.
Jag berättade för en stund sen för en tjej (vid namn Ellis, jätte rolig blogg btw) via bloggen att jag stamma, och hon svarade med att det är bara gulligt. Det är jätte sött av henne att tycka det :) Men jag själv tycker det är pain in the ass. Jag har hjärntvättat mig själv i så många år att det är fel att stamma, det ska jag inte göra. Bara för att alla på lågstadiet tyckte att jag pratade konstigt och härmade mig. En kille kallade mig för stamtavla, what? idag förstår jag inte det onda med det eftersom stamtavla är något fint. Han kanske var hemligt kär i mig? :P haha! Men alla fall, då tyckte jag det var jätte elakt sagt, tills jag berättade det för min mamma och hon sa att det var inget illa menat för stamtavla är något fint.
Jag berättade för Ellis också att jag känner stamningen som om att t.ex blinka skulle vara nåt fel, men att ens kropp gör det ändå. Jag kan inte rå för att jag stammar, och folk kan inte rå för att dom blinkar. haha :P Ni förstår poängen hoppas jag? :)

Jag har börjat svara i telefonen med "Hej, det är Pauline" igen, bara just för att jag vet att det är svårt för mig att säga mitt eget namn (sjukt va?). Vissa gånger funkar det och vissa gånger svarar jag med bara "Ja, hallå".

Jag hade en mysig stund uppe hos Oma och Becka, direkt när jag kom upp dit var jag tvungen att berätta om min resa. Jag märkte att jag stammade mer än vanligt också, skit jobbigt är det. Det känns som att luften tar slut hela tiden och jag måste ta ny luft hela tiden.
Becka bjöd på en jätte god äpplepaj :) Och sedan pasta med hamburgare, hon är konstig som har curry och senap på sin burgare :P hehe.
Nu ska jag äta, sen ska jag bege mig till Anna. Den jävla drömmen spökar, Ciao!

Det värsta jag vet är att prata i telefon, speciellt att ringa någon och presentera sig. Jag hade en period när jag kunde säga "Hej det är Pauline" utan att stamma, både när jag ringde och svarade i telefon.
Så jag tänkte dela med mig ett tips till er som stammar, eller kanske till er som hatar att ringa?

- Skriv upp vad du ska säga.
Jag tycker det är lättare att skriva upp på ett papper vad jag ska säga innan jag ringer, (dock inte till kompisar och sånt, nu menar jag om jag ska ringa till doktorn eller nåt) då kan jag fokusera på ordet jag stammar på och flyta på lite mer. Jag läser orden medans jag säger dom och lurar nästan mig själv att jag inte pratar i telefonen :)

Ett exempel: När jag skulle ringa till resebyrån.

Hoppas det är till nån hjälp :)

Jag skrev ett mail till Marie och ville tacka henne för den fina kommentaren hon skickade. Och jag fick ett sånt gulligt mail tillbaka! Hon skrev bl.a. att jag är en modig kvinna och att hon kommer tipsa sina patienter om min film, för att den kan hjälpa. Jag måste erkänna att jag blev gråtfärdig igen (!). Som sagt, det är så himla roligt att vara till hjälp, det betyder massor för mig!

Hon skickade även denna länken, det är ett filmklipp som handlar om att inte ge upp.

Jag blir alltid glad när jag får kommenterar som innehåller stamning, positiva of course :) Och denna kommenteran berörde mig verkligen. Denna kvinna är logoped och hjälper små barn med deras stamning, och min film hjälper henne :) Ska jag bli helt ärligt så blev jag lite tårögd, av glädje. Det betyder så himla mycket för mig att kunna vara till hjälp när det gäller såna här saker, ja andra också. Men just stamningområdet är verkligen nåt som berör mig :)
Och det är helt otroligt att jag bara stammade ungefär 16% av mitt tal (talet man hör). Nu vet jag inte vilket film hon menar men jag tror vilket det är.
Tack ska du ha Marie! :)

Tack Carol för att du ringde och väckte mig :) Jag kom fantamig upp idag också, jag fick nästan dra mig själv i benen. Men men, jag kom till jobbet alla fall och det gick bra att jobba idag, tro det eller ej ;) haha! Men jag tyckte att jag hade lite problem med stamningen, det var mycket upprepningar idag. Men jag har en teori att det är för att det börjar bli höst :P
Sen svängde jag till Carol och drack saft :) Alltid mysigt att mysa med henne . Sen ringde pappa och ville att jag skulle hämta dom.
När jag satt och skrev en kommentar till en jätte söt tjej som också stammar, så kommer jag på att jag har missat min tid hos logopeden igår morse! Fan också! Men jag hade tid klockan 8 så jag hade ju verkligen inte varit människa då, och då ska det påpekas att jag ska vara i lund klockan åtta, det menas med att jag får köra ifrån hemmet senast kvart i sju (för att vara där en stund tidigare) och då hade jag fått gå upp senast klockan sex. Hell no! Men men, jag måste boka om tiden, för dit måste jag :P
Nu sitter jag och väntar på att maten ska bli klar, pappa gör lasagne ;) Så himla gott! Länge sen jag åt det, annars brukar det bli kåldolmar ;) haha!

Det var länge sen jag skrev nåt om min stamning, så jag tyckte det var dax nu :)
Nu när det börjar bli höst blir min stamning automatiskt snäppet värre. Pga av kylan, det mörknar mer, helt enkelt man mår lite dåligare. Kanske för att man inte får solstrålar?

Jag vill också berätta en sak som hände mig på tåget när jag skulle åka till Malmö för några veckor sen. När jag skulle be om en biljett och säga till kontrollandet att biljettautomaten tog inte emot kontanter, självklart stammade jag lite och hon börjar småflina åt mig lite. Jag försöker inte bry mig om det, och fortsätter prata och fortsätter ha det där fula smilet i fejset, småflinar lite och säger "Jag bara undra, behöver inte haka upp dig" (det var nåt hon fråga om som jag inte kommer ihåg och jag stamma när jag svarade henne) I det ögonblicket hade jag lust att ställa mig upp och ge henne en sån örfil så hon flyger in i nästa vecka! Säger man verkligen så? Verkligen inte! Det tråkiga är att det finns människor som inte förstår sig på, eller vet inte hur dom ska uppföra sig när dom möter en stammare, eller en funktionhindrad person över huvudtaget!

Vissa säger att stamning är ett handikapp, men jag tycker det är lite vulgärt sagt. Jag vill hellre säga funktionhindrad, för det passar in bättre. Min prat-funktion funkar inte så bra :P

När jag läste detta höll jag på att gråta. Jag blev riktigt rörd!
Det jag vill säga till dig att; Ge aldrig upp! Jag har kämpat hela mitt liv till den jag är idag. Jag har fått mycket stöd av vänner och familj. Jag kan aldrig tacka dom nog. Men framför allt har jag haft viljan :)

Har du blogg? För jag kom inte in på någon när jag klickade på ditt namn :)