Nu ska jag göra rätt!
Det är en sån här kväll man bestämmer sig för att man ska göra allt rätt i livet. Ni vet så där lite bakfylle-ångest-funderingar. Då man bestämmer sig för att motionera, man ska äta synt, man ska söka det dära jobbet, man friar till sin flick/pojkvän för man inser att man vill inte dö ensam, sluta röka och sluta dricka alkohol (mer logisk, för då får man inte såna här tankar) man tänker att man ska spara pengar.. Men framförallt bestämmer man sig för att banta! Det är nog det jag mest tänker på när jag får såna här bakfylle-funderingar. Jag ger mig fan på att jag ska börja gå den dära timmen om dagen och jag ska låta bli chipspåsen. Ibland går jag på det, men då går det en vecka, sen har jag tröttnat på det. Så rolig är jag!
Jag tänkte på det nyss, fan va skönt att gå ner lite i vikt. Men vet jag vad? Jag börjar med GI-metoden igen och börjar gå varje/varann dag. Och så kom jag på att det är inget roligt väder, det är verkligen inge kul att gå i tre meter snö och 10minusgrader. Och skippa ris, potatis och pasta är inge roligt iheller. Jag gjorde det förra våren, det gick i början, men sen tröttna jag. Samma med i höstas gjorde jag till o med "promenad-schema", men det höll i en vecka det också.
Det som jag skulle vilja börja med är att gå på gym, det är det roligaste faktiskt. För några år sen tränade jag och min tjejkompis på Club'N i simrishamn, det var verkligen skit bra att träna där, för dom hade andra aktiviteter som spinning, arobic, boxning, yoga. Men visst, stället var ganska dyrt också. Men absolut värt det eftersom man kunde göra annat än bara springa på ett löparband. Jag saknar verkligen den tiden, fan va bra jag mådde då.
Men jag har ju totalt gått ner cirka 12kilo ändå, varav 6-8kilo i somras när jag jobbade. Underbart att man går ner bara av att jobba :) Men som vi sprang och svettades, inte konstigt att kilona försvann :P
Nä nu ska jag sluta babbla, det är väl dit för sängen, även om jag sitter i den redan. haha!
Go natt gott folk!
Så frustrerande!
Jag har så himla många känslor just nu att jag snart exploderar. Det händer mycket i mitt lilla liv och det känns som att det aldrig tar slut.
Jag vill heller inte skriva hur jag känner och allt som händer, för alla har inte med att göra vad som händer i mitt liv, jag vill inte hänga ut mig själv och mina nära och kära bara för att det ska vara så. Not my style.
Men visst är man sugen, för det känns bättre när man har skrivit av sig. Visst, man kan lika bra göra det med papper och penna. Jag ska faktiskt göra det, för ni behöver inte veta allt om mig.
Jag saknar mitt långa hår också.
Kom-efter-maten-folk?
Jag vill också äta! Mat är gott. Nuförtiden så blir jag och Lotta bjudna till fest "efter-maten". Vi har väl kommit till den åldern då människor har middagsbjudningar och sen fest. Dock är vi inte bjudna till maten, bara till efter festen. Hur ska man tolka det? Att vi är för tråkiga vid middagsbordet eller att vi kommer för att liva upp stämningen? För ärligt talat så håller jag och lotta låda när vi festar. Vi sitter inte i en soffhörna och spottar i glaset. När vi är på fest minglar vi, dricker ganska för mycket oftast, dansar på stolar. Man kan säga att vi är "nöd-folket", ni vet när man ringer folk för att liva upp en fest? ;) haha!
Nä, nu driver jag för mycket. Ta detta med ett nypa salt :)
En helt vanlig "Pupsie och Lotta" kväll :P
Tankarna snurrar i huvet på mig, glöm för fan inte passet!
Snacka om att när jag la huvet på kudden och stängde ögonen så började jag tänka på resan. Jag har inte börjat packa än, inte ens gjort en lista :O Det känns som att jag har tusen grejer jag ska göra innan jag åker hem till Anna på lördagkväll.
Vi börjar med imorron: Jobba hela dagen.
Söndag: Jobba fram till kvällen, har kvällen fri så att jag kan packa in julklapparna och diverse. Göra en lista på saker jag ska packa.
Måndag: Besöka Carol och ha julklappsutdelning. Handla hem julmat, försöka hinna med lite julbak.
Tisdag: Julbaka, hinna med att tvätta upp lite kläder som jag ska ha med.
Onsdag: Fira julafton hos Mamma. Försöka hinna med att göra Jansson och köttbullar, möjligtvis lite julbak då också.
Torsdag: Fira julafton hos Pappa.
Fredag: Packa ! Jag vet inte om jag hinner med Tingvalla, eller om jag har pengar till det. :(
Lördag: Packa färdig, packa hundarnas grejer och köra dom till Carol&David. Fortsätta packa när jag kommer hem. Sen åka till Anna och sova över där, vi ska åka tidigt på söndagsmorgonen.
Kunde vi inte åkt senare? typ den 29:e eller nåt? :P
Ni förstår vad jag försöker säga? Jag har panik. Panik och skrik! haha! Sån här ångest hade jag inte när jag skulle åka till Bulga, eller? Det är skit att det ska vara jul mitt emellan allt, och jag ska fira jul i två dagar. Men jag älskar min familj, så det gör inget :) Det är bara jag som känner mig otroligt stressad över resan. Jag har fortfarande inte fattat att jag ska till USA :D
Älskade vänner, ni gjorde min resa i bulgarien underbar :D
Nu måste jag verkligen sova. Klockan ringer klockan åtta imorron bitti. Blää! God natt.
Ingen lycka än
Jag är glad att det har skett förändringar, men det har gått alldeles för snabbt. Jag kom på att jag har inte riktigt gråtit över (--), jag har kanske blundat för mig själv och försökt intala mig nåt annat. Det kommer som ett slag i nacken nu, det är nu jag börjar inse att vi kommer aldrig ha en likadan jul som när jag var liten.
Jag börjar inse nu också att jag är gammal nog att kunna stå på mina egna ben, även om ni andra inte tycker likadant kanske. Jag är snart 22år, jag känner att det är dags för att ta steget ut ur boet, jag har inte ekonomi till det, så det kommer inte hända imorron precis. Dagen kommer allafall, och jag hoppas att det är snart.
Jag vill så gärna gråta, skrika och smälla igen dörrar, för att få ut mina känslor, men det enda som jag får fram är två tårar och ett litet fågelpip.
Rikt fattig?
Jag kommer ihåg att jag alltid var deppig över att jag inte hade några pengar, spara var heller inte att tänka på eftersom min livsstil inte platsa för det. Om man nu tvunget ska röka, köra och festa så har man inte råd att shoppa kläder, det säger sig själv. Därför är mina gamla kläder så slitna, eftersom dom är så välanvända ;) Jag var alltid så avis på min syster Lotta. Hon spara pengar och kunde köpa kläder ofta, medans jag gick runt i mina trasor. Men som sagt, den som spar han har. Och det har jag lärt mig nu :) Men jag har även lärt mig att spendera lite på kläder ;)
Midnatt-snack
Jag tänker också mycket på mina vänner, Becka berätta att hon och hennes pojkvän ska kanske flytta upp till Kiruna ett tag. Schiesse! Det är för fan i andra sidan av sverige! Det är hemskt! Men sen däremot kan jag åka upp till dom och ha en liten minisemester då och då ;) he he.
Kärleken kommer nog väldigt snart. Jag hoppas verkligen det. För seriöst, jag är trött på att leka. Jag har gjort det så många år. Visst, jag är fortfarande ung och bör leva livet. Men jag har gjort det sen jag var 12år, it's enough now. Jag känner mig lite lillgammal istället för att känna mig ung och rask.
Nåja lite för mycket snack nu tycker jag ;)
Värre än "våra bästa år"
Idag när jag gick upp kände jag doften av nybryggt kaffe, det får mig att tänka på dom söndagarna när jag var liten, då jag sprang till affären och köpte söndagsbullar och hela familjen satt vid matbordet och åt.
Vi som står i mitten vet inte vad vi ska säga, eller göra. Det är svårt :(
Show must go on
Man kan inte hänga upp sig hela tiden, vad som hände igår, eller barndomen. Man måste leva vidare. Lifes goes on.
Även om man hade en tråkig eller hemsk barndom, visst det påverkar en hur man är idag. Man kan inte älta saker. Gör istället nåt åt vad som kommer hända imorron, eller bara lev för dagen.
Om man mår dåligt, gör slag i saken och försök att göra det bättre. Det kommer inte bli bra över en natt, men håll ut. Det tar tid, det kanske gör mer ont än vad man hade tänkt. Men i slutändan kommer det bli bra.
Jag mår inte perfekt. Jag lider av dödsångest, jag hatar min kropp och jag hatar min stamning. Men jag gör nåt åt det. Jag försöker tänka positivt på döden, försöker intala mig själv att det är naturligt och det händer alla. Jag försöker verkligen äta sunt och motionera, även om det är jobbigt vissa dagar. Min stamning, ja jag går till en logoped och jag har fått en speecheasy som förändrade mitt tal lite, inte helt, för jag stammar fortfarande. Jag kanske aldrig kommer sluta stamma, men det underlättar mitt tal.
Saker och ting tar tid. Det gör ont, men fan vad det kommer kännas bättre sen.
Åh, jag saknar.
För exakt ett år sedan, minus några timmar, stod jag på trappan med mina vänner och sjöng "we are the champions" (ganska B-låt att sjunga på trappan). Jag saknar skolan och mina vänner. Jag saknar vår gay-lärare Ulf-Hebert (Hebbe). Jag saknar att försova mig och komma till skolan och få ett utskällning och "blicken" av min mentor Gisela (ööh?) Helt enkelt, jag saknar skolan!
Kämpa gumman
Även om vi inte umgick på den sista tiden, men det har sin anledning.
Du är min vän, kommer alltid vara. Hur det än går.
Jag och vår gemensamma vän har alltid sagt att det kommer hända dig nåt en dag.
Jag ville egentligen tro det, men när dagen väl kom börja jag gråta.
Kämpa gumman för allt du har och lite till. Du finns i mina tankar, så som många andra.
Du är älskad, se till att bli bättre. <3
Help me Help you
kom och håll om mig.
Säg att allt ska bli bra igen.
Kyss mina läppar
och håll mig hårt.
Allt kommer ordna sig, säger du.
En vacker dag kanske inte du finns.
Låt oss leva för alltid, låt oss aldrig dö.
Solen skiner, och där står du framför mig.
- Vad vacker du är, säger du till mig.
- Tänk att jag är så lyckligt lottad att ha dig.
Solen börjar gå ner, och allt blir mörkt igen.
Frihet
Jag har mycket frihet här hos Tessan, mer än hemma hos päronen. Men nu finns frestelsen att flytta hem till pappa, där jag kommer vara ensam på veckorna, då han jobbar. Men däremot har jag ett helt hus för mig själv, men det kommer bli ensamt på kvällarna och nätterna, om jag inte får sällskap förståss :P
Men det är friheten som lockar mig.
Silikon?
Min kompis gjorde en bröstförstoring förra året, hon hade storlek A, så det kan jag förstå. Jag skulle också vilja förstora mina bröst sen när jag har gått ner mina kilon, för då kommer jag också ha små och hängiga bröst.
Visst, varför vill man ha stora bröst? Enligt mig så tycker jag det är snyggt, vissa passar i det och andra inte.
Vad tycker ni? Är det okej att göra en bröstförstoring?
Hur "brighta" är killar?
Och paranoida är dom också!
Fan vilken deppkväll detta blev då. Samma för linda och hennes vänner. Jag vill ha nåt snask..
Men seriöst, om man har bestämt träff och inte kan komma. Säger man inte till den andra att man inte kan komma? Eller bara för att man inte hör av den andra så ska man ta för givet att den inte dyker upp?! Alla med lite vett i skallen vet att man hör av sig om något ändras! AAAH! Jag blir fan knäpp.
sömnlös
Om ni inte har förstått så funka det inte med A, han var tydligen som alla andra killar.
Så nu står jag på ensam fot igen, undrar vad nästa steg är. Naturligtvis att flytta ihop med Tessan, hoppas att speecheasyn funkar på mig och söka jobb.
Innan idag skrev jag ju att jag har börjat trivas här. Men nu ikväll kände jag mig så ensam, jag insåg att jag kanske inte kan leva utan sällskap? Visst, hundarna är ju sällskap, men det är ju inte detsamma som en människa.
Jag har alltid haft folk runt mig, även om jag har suttit i min ensamhet. Det kanske bara är en vanesak.
Det hade varit rätt skönt att fly här ifrån ett tag.. Resa till ett annat län här i Sverige. Bara ett litet tag.
Men nej, det är inte rätt tidpunkt.
Detta huset är så lyhört, men hör nästan vad grannarna gör. Man hör högt och tydligt när folk går in och ut från porten, och går i trapphuset. Usch, bo i lägenhet kanske inte var en hit ändå? :P Jag är ju ganska van att bo i hus, visst man hör ju familjemedlemmarna är uppe och går på natten. Men jag måste erkänna att jag saknar att bo hemma. Fast jag saknar inte hundarna, inte alla femtioelva stycken :p Saknar bara min lilla Izzi. <3
vad ska jag göra imorron? jag hoppas att Carol kan ta sig lite tid och komma hit ;) Det är så ensamt på kvällarna :/
Ja, jag får väl försöka sova eller nåt.. Eller prata med Carol en stund.
Så här är det.
Helst av allt vill jag bli kläddesigner, gud jag älskar att sy och skapa.
Men, jag har en annan passion. Och det är mat, så vad kan man bli genom mat-vägen? Kock, kallskänskerska, slaktare(hmm?), jobba i café, you name it.
Därför är det också synd att jag inte valde hotel och resturang linjen. Men som sagt, klädsdesigner ligger högst på listan och det var mitt första val, eller va de det? Herre gud, det är flera år sen nu. Alla fall, det är synd att man inte kan gå gymnasiet igen. Visst kan skulle kunna betala flera tiotusentals kronor på en utbildning, men det är nåt jag inte vill nu. Eftersom jag inte har pengar.
Att bli kläddesigner är det svåraste yrket. Man blir inte Goergio Armani över en natt precis, om man inte har tur. Som Heidi Klum säger i Projekt Runway "One day you're in, and next day you're out" . Just nu jobbar jag ju som servitris på en resturang. I know, hur kan en person som stammar vara servitris? Jag antar att jag är väldigt stark och skiter i att jag stammar och att folket får helt enkelt vänta tills jag har pratat klart. Men klart att jag inte skiter i att jag stammar, herre gud. Jag skakar som bambi på is varje gång jag ska gå och fråga vad dom vill ha att dricka. Det blir oftats så här "öh Hej, vad vill n-ni ha att...eh, eh.. d-dr-dricka?" Och så smilar jag allt vad jag kan . HAHA!
Okej, nu kom vi ur ämnet. Men jag tror att jag var klar ändå.
Gett upp ?
Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva idag. Men av någon orsak så tycker jag att bloggen har blivit tråkig och överskattad. Jag vill skriva allt som jag tänker på och gör, men på samma sätt vill jag inte blotta hela mig själv och mitt privatliv. Det är ju mitt liv.
Ni har kanske märkt att jag inte har skrivit så mycket på dom sista dagarna?
Jag tänker inte sluta blogga om ni tror det. Men jag ville bara skriva och berätta att jag tycker att bloggen börjar bli tråkig, eller det är kanske jag som börjar bli tråkig? Att jag inte vill skriva något, eller att jag inte har nåt att skriva?
Hur som helst, hörs senare! Nu ska jag lägga mig i soffan, kanske glo på en film. Vem vet? Ciao.
Trött.
En sak som är säker; Jag är trött på killar som inte hör av sig, jag är trött på killar som säger tomma ord. Om ni inte menar det, säg inte det då. Jag är trött på killar som osäkra på vart dom står. Jag är trött på killar som är deprimerade. Jag är trött på killar som lovar en guld och gröna skogar, men i själva verket bara vill ha en på rygg.
Märks det att jag är trött på killar eller? Eller han bara har en jävla fet ursäkt?
Nu ska jag nanna, jobb imorron, sen blir det party. Är jag på humör? Neej.
hur mycket litar du på din pojkvän?
Jag har svårt att lita på killar, är det så konstigt när jag träffar dom man inte kan lita på? hmm. Varje gång jag träffar någon ny så kommer "katastrof-tankarna". Typ om han inte skulle ringa när han har sagt det, så tänker jag "Aha, har han tröttnat? Åh nej, träffar han någon annan?". Jag är på helspänd dom första veckorna och tror att killen ska lämna mig, så är det varje gång.
Alla tjejer väntar på Mr Right. Vissa hittar honom, andra inte. Men ge inte upp jakten.
Nu ska jag bada Dolly, ciao!
Mmm, fika.. Gissa vart jag är :P
